Godby, lördagen den 18 oktober 1997

Den finska textpiparen -

verkligen ett fynd!

Göran Andersson


Kan en f.d. rikssvensk ornitolog, bosatt i det svenskspråkiga och självstyrda öriket Åland, ha någon användning för ett finskspråkigt personsökarsystem anpassat för fågelskådning?
Om personen dessutom inte är någon "bongare" (det finska uttrycket för en "kryssare"), har han eller hon någon nytta med fågelrapporter i klartext enbart på finska via personsökare?

Bland de första gångerna jag kom i kontakt med de finska signalpiparna, var vintern 1992-93. Då stod jag ganska ofta uppe på toppen av Svinryggen, den åländska storsoptippen i Ödanböle och spanade efter "vår" övervintrande större skrikörn.
De hitresta bongarna hade på den tiden de gamla personsökarna från 1989 med olika sifferkombinationer (Forsten 1997); det system som i dag används i Sverige. Alltså personsökare där nummerkoder larmar om fågelart, plats m.m.
Idag används "pagern", textsökaren Philips PRG 2310, som sänder ut omfattande rapporter i klartext (för den som kan flytande finska förstås). Eftersom "ornitologspråket" har sina givna ramar, ständigt återkommande facktermer och sin speciella vokabulär - det förekommer ju överallt oavsett nation - är det inte särskilt svårt att lära sig "läsa" de finskspråkiga rapporterna på piparen. Det handlar som alltid bara om motivation.

I våras, i mitten av maj, omsatte jag delar av ett kulturstipendium till en egen "textpipare". Efter en kort inkörningsperiod med praktisk och teoretisk hjälp av Henka och Annika i Åbo, var jag en i gänget. Och en entusiasmerande värld öppnade sig!
För det visade sig att det är egentligen ganska få meddelanden som handlar om rariteter. Jag fick raskt reda på resultat av olika "artrallyn", fågeltornskamper, fenologiska noteringar över vanliga arters ankomstdatum och dagssiffror från det arktiska sträcket genom Finska viken i slutet av maj (även från estniska lokaler!). En flock på tre skärfläckor, som sträckte österut längs kusten av södra Finland, kunde klockas och "kryssas" på flera lokaler utefter flyttvägen - sedan kunde man dessutom lätt räkna ut marschfarten.

Ingen vanlig kyrkråtta
Eftersom jag direkt vid leveransen i våras trodde mig ha ställt in sökaren på att både "surr (vibration) och pip" skulle vara avstängt, bar jag i princip med mig min pipare överallt de första dagarna. Men jag hade råkat ställa in den så att när tunga arter sågs, alltså mycket sällsynta fåglar, bröt larmet igenom de avstängningar som var inställda på min "pager". Och "larmet" gick!
Det hände en lördag i en åländsk kyrka under ett bröllop! Och jag som just hade påmint äldste sonen om att stänga av sin gsm-telefon, när han nu var inhyrd som fotograf under högtidligheterna.
Jag hade dock en viss tur. Larmet om en Wilsonsimsnäppa kom när koloratursångerskan på läktaren tog i ordentligt i Edvard Griegs "Jeg elsker dig"! Men sonen hörde signalerna förstås och kikade flinande fram bakom en av pelarna ....och Annika har numera tolkat den finskspråkiga manualen åt slarvern Andersson...

Om jag däremot vill ha alla meddelanden annonserade med signal och/eller vibration, t.ex under skådartävling eller exkursion, kan jag själv enkelt ställa in funktionerna. Man kan dessutom från början välja att ha en tyst alarmkanal på sin pager. Icke-bongare brukar använda det alternativet.

Rapportering
Som enbart svenskspråkig har jag förstås svårigheter att själv slå larm genom att tala in rapporter till "piparcentralen" på finska. Därför går mina tunga observationer via gsm-telefonen till Henka eller Annika som båda är flerspråkiga humanister. De översätter min rapport och ringer in den.
Jag kan också i lugn och ro, om det gäller ickebrådskande observationer, skriva ett meddelande med hjälp av en svensk-finsk ordbok och faxa till centralen.
Förresten, när det gäller Annika, kan man aldrig vara säker på VAR hon svarar i sin gsm. Det gör det hela extra spännande. Ibland står hon genomförkyld i ett blåsigt torn nära ryska gränsen, ibland står hon mitt bland kacklande trutar på en soptipp och fotograferar "gula fötter" och någon gång svarar hon från en fågellokal i Spanien!
De omkostnader man har, de är egentligen försumbara, ersätts ur medlen som organisationen får in via medlemsavgifterna. Medlemmarna i "piparkommitten" följer med meddelandena, kommenterar vid behov, uppdaterar och beslutar. All text som sänds ut, lagras också automatiskt på två datorer via två pipare som är direktkopplade. Datamaterialet kan sedan användas för olika rapporter, eftersom det är lätt att sortera ut text, som handlar om en viss art (Forsten 1997). Vid särskilda behov kan man dessutom få pipartext via e-post.

Vanligen behandlar jag åländska observationer, genom att först spara dem i piparens arkiv och sedan vid tillfälle föra in obsarna på datorn. Philips PRG 2310 har en stor kapacitet och kan ta emot 99 meddelanden innan den börjar "tappa minnet". Normalt ryms 45-55 rapporter, eftersom de vanligen är så långa.
Far jag till Sverige en helg, kan jag lugnt låta den ligga kvar hemma. Sedan är det trevlig läsning att gå igenom alla meddelanden, som ramlat in medan jag varit borta.
Vistas jag i Roslagen, kan jag ta med sökaren, för signalerna når ända dit. Omvänt fungerar svenska sökare helt ok i mina trakter, åtminstone på västra Åland inklusive Lågskär.

Inte bara obsar
När rariteter rapporteras medföljer exempelvis vägbeskrivningar, praktiska anvisningar och annan viktig information. Då dvärgspoven upptäcktes första oktober 1996 på Åland, organiserades charterflyg via piparen! Och eksångaren ute på Lågskär, de två första veckorna i juni samma år, fick besök via finska taxibåtar, som nästan gick efter turlista till slut.
Rapporter från fågelstationer och sträcklokaler droppar in framåt kvällen liksom resultat från World Birdwatch-dagar eller mycket intressanta observationer från övriga Norden (via t.ex. EuroBirdNet och Fuglenett) och Baltikum. Sådana meddelanden får bara sändas ut dagtid mellan kl 08-22.
Viktiga rapporter är snabba förvarningar om kraftiga flyttningsrörelser eller de första tecknen på att någon av invasionsarterna är på gång.
I höst har jag via min pipare fått fortlöpande information om positionerna av en fjällgås med radiosändare. Det kan förekomma meddelanden om upphittade tubkikare, eller tips om TV-program med fågelinslag. Vid ett tillfälle för ett par år sedan, "trummade" man ihop ett stort gäng frivilliga sanerare i samband med ilandfluten olja vid en lokal!

Kuling och ösregn - inga fåglar?
Låt oss se vad som rapporterades idag, medan detta skrevs lördagen den 18 oktober. Dagen då Åland samt delar av Finland dränktes i ösregn och hård sydlig kuling - som gjort för manusskrivande!
Meddelandena gällde större piplärka i Asikkala och brednäbbad simsnäppa vid Hangö fågelstation. Från andra håll droppade det in rapporter om taigasångare, smådopping, svart rödstjärt, skärsnäppa och brun glada. Alltså ovanligt mycket rariteter. Men så var det heller inget sträck att tala om i dag.
     ***
Tidigt på eftermiddagen, just när jag avslutat manuskriptet, kom så ett storlarm. Från Åland och Lågskär minsann! Ny art för landskapet, åttonde fyndet för Finland: PURPURHÄGER!
Denna ungfågel hade upptäckts vid f.d. Potatislandet och sedan hade den flugit till södra delen av ön där det finns många skyddade vikar och laguner. Lågskärs rastande "landfåglar" taxeras, sedan drygt tjugo år, dagligen längs en bestämd rutt. Det var nog tack vare den insatsen som purpurhägern upptäcktes, för ingen går väl frivilligt omkring på en regnstormig ö!
Nåväl, inom ett par timmar hade två resor från Finland för drygt femtio bongare arrangerats, eftersom vinden skulle avta och vädret bli bättre. På kvällen for ett gäng med Silja Europas nattur till Åland, där två chartrade båtar skulle föra ut dem till Lågskär genom söndagsgryningen. En annan grupp startade vid fyratiden på natten med taxibåt från en hamn i den åboländska skärgården, för att nå den åländska fågelstationsön samtidigt med övriga "kryssare".
Men på söndagen kunde purpuhägern inte återfinnas, trots mycket noggrant sökande i flera timmar. Endast de fyra på stationen fick alltså se den, däribland lågskärsveteranen Karno Mikkola, som ligger totaltvåa i den finska kryssarstatistiken.
Och svaren på de två inledande frågorna till denna artikel?
Det blir ett klart JA!

Tack:
Ett varmt tack till Annika för faktagranskning och kommentarer.

Litteratur:
Forsten, A. 1997. Finska pipare. Roadrunner nr 4:18-21.

Fotnot:
Det finska systemet planerades och startades av Kari Karhu i Åbo
Den utmärkta och stimulerande artikeln i Roadrunner 4/97, är författad av svenskspråkiga Annika Forsten, Hantverkaregatan 14 D 9, FIN-20100 ÅBO, Finland. Tel hem 009 358 / 2 - 251 88 89; tel gsm 009 358 / 40 - 51 50 510.

Göran Andersson
Bergvägen 12
ÅL-22410 GODBY
ÅLAND
009358 - 18 41 314 (hem)
- 50 52 67 314 (gsm)

(Källa: Pandion nr 3 1997 (Årg.13)